Sjömannen PG Råberg

Efter läroverkstiden och examen där fanns en tid av ”eget liv”, skön sommar och sedan spännande och lärorik tid som sjöman ett par månader på Trelleborgsrederiets lastbåt ”Koster”.

Vid denna tid 1950 hade ännu inte charterresor till utlandet påbörjats, krigsslutet låg alltför nära. För en yngling som avslutat sin examen var det inte ovanligt att man försökte få jobb på någon båt som gick på utlandet. Malmbåtarna gick långt bort, men var inte så populära eftersom dom lastade och lossade snabbt på ett par timmar, varför det inte blev några längre ”landpermissioner” på samma sätt som stycke-godsbåtarna som låg i hamnarna omkring en vecka för lastning och lossning.

National Heritage Site in Rotterdam, Netherlands

Jag hade tur, mönstrade på ”Koster” i Piteå, gick vidare till Seskarö och    med trälasten till Rotterdam i Holland via Kielkanalen, där vi oftast bunkrade kol och bytte till oss schweizerur av de tyska kollämparna mot cigaretter. Sedan gick vi till Belgien för att lasta styckegods (maskiner mm) till Oxelösund och Stockholm. Jag fick arbeta som mässuppassare i officersmässen, assistera kocken, bädda sängarna i officerarnas hytter (1-3 styrman och 1-3 maskinist).

Kaptenen serverades av stewarden som var min chef och officer och svarade för inköp av mat och förnödenheter dit även de åtråvärda cigaretterna, ölen (Three Towns och Golden Bellstarköl) och starkspriten räknades. Från båtens kallförråd under däck hämtade jag upp varor till kocken och i hamn varje söndag skulle det stå en flaska sprit på officerarnas bord. Var vädret ostadigt och det gungade mycket, fick jag alltid först duka med en blöt duk och fälla upp ”slinger-ställen” som fanns runt matbordets kanter.

Jag hade egen hytt midskepps tillsammans med officerarna, kocken och stewarden och enbart dagstjänst, medan jungmän och officerare gick skift när vi låg ute till havs.

Det var en spännande tid även om Europa var ganska sönderbombat. Särskilt de tyska städerna som Kiel m fl städer, Vi gick alltid genom tyska Kielkanalen och antingen till Amsterdam, Rotterdam eller Antwerpen med trä som vi lastade mestadels kring Ångermanälven eller uppe i Norrbotten.

Amsterdam

Året 1950 var höststormarna osedvanligt kraftiga. I Holland och England rasade vallarna mot Engelska Kanalen. I Amsterdam pågick en stor världs- och skeppsutställning ”O´Hoy” till vilken ett stort antal frisksportare skulle segla över Nordsjön med sitt egenhändigt byggda vikingaskepp. Stormarna krossade båten som gick under i Nordsjön med man och allt, samtidigt som vi och en skog av andra båtar låg för ankar utanför tyska Kuxhafen där den tyske amiraenl Dönitz haft sin stora ubåtsbas under kriget. Endast de största atlantångarna vågade sig vidare ut över haven i det hårda vädret.

Besättningen bestod till stor del av finnar, polacker, tyskar och estländare som deltagit på olika fronter i andra världskriget. Det var spännande att höra deras olika berättelser, särskilt en tysk som marscherande i ”Ökenräven” fältmarskalk Rommels pansararmé med musikkår i spetsen, i libyska öknen och tillfångatogs av amerikanska trupper.

Antwerpen

Men polackernas strider i polska, sedan tyska, sedan ryska, sedan polska efterkrigsarméerna var också spännande och hemska att höra. Samtliga var flyktingar som på olika vägar tagit sig till Sverige, ofta gömda i lastbåtarnas utrymmen.

Att som ung komma utomlands, få tala både tyska, som var mitt förstaspråk, engelska och lite franska i Belgien, var intressant. Jag besökta de stora städernas museer och andra sevärdheter, djurparker mm, medan de flesta sjömän begav sig till krogar och nöjesställen med många prostituerade unga damer och flickor.

Tiden till sjöss skulle jag inte vilja avvara och kanske väcktes en del av min känsla för sjön redan här. Senare blev det både en och två fritidsbåtar i Luleå.

Efter några månader till sjöss passade jag på att mönstra av när ”Koster” lastade trä i Obbola utanför Umeå, där jag besökte min farbror Gösta, grundaren av Nyströms Bilkarosserifabrik (senare Volvos fabrik till än idag). Även morbror Julius i Hörnefors med sitt härliga konditori fick besök innan jag återvände hem till Boden för att jobba en tid vid posten innan min tid vid Handelsbanken.