Luleå Musikring – samarbetsorganet för Luleås orkestrar, körer och dansgrupper.

Redan 1968 framförde Luleå Musikkår och P-G Råberg idén om bildandet av ett gemensamt samarbetsorgan för Luleås Musikliv, för information om målsättningar, problem med lokaler, musikinformation, säsongsscheman för undvikande av arrangemangskollisioner, musikaktiviteter mm.

1970 bildades Luleå Musikring, samarbetsorganet för Luleås musikliv. Till ordförande valdes P-G Råberg, Luleå Musikkår. Flera av kommunens orkestrar och körer blev också representerade i styrelsen. Fritt angivet kunde målsättningarna tolkas så här:

• Att verka för alla former av musik, sång och dans
• Att verka för tillkomsten av en kommunal musikskola i Luleå
• Att verka för tillkomsten av ett föreningshus/kulturhus med repetitions-, konsertlokaler och lokaler för ungdomsaktiviteter av olika slag
• Att verka för inrättandet av en kultursekreterare
• Att på bred front samverka mellan samtliga medlemsorganisationer.
• Luleå Musikrings informationsbroschyr/pamflett

Broschyren väckte stor debatt och där kan man bl.a. läsa:

”Klart står att bildandet av Luleå Musikring 1970 har varit ett lyckokast och förutom ökat samarbete mellan organisationerna har många stora programutbud kunnat ges med Musikringen som arrangör…” Sådana stora publika samarrangemang var t.ex. besök av Stockholms-filharmonikernas orkester med 125 musiker (!), världsberömda Warszawas Kammarorkester, dragspelsvärldsmästaren Marcosignori, Solar-Plexusgruppen, uppsökande verksamhet i kommunen, ”Julton” i domkyrkan, ”Storcafé”, ”Adventsczfé”, ”Kom och dansa”, Populärkonserterna och balettuppvisningar m.m.

Föreningen hade de första åren inga pengar, men övertog senare Luleå Kammarmusikförenings roll som arrangör åt Rikskonserter, deras budget och en hel del andra administrativa/organisatoriska uppdrag åt föreningarna och kommunen. Föreningen Luleå Musikring bestod i början av ca 40 medlemsorganisationer (mer än 600 musiker, sångare och dansare) förutom ”fria grupper” som Anton Swedbergs Svängjäng, Pyramid m.fl. och ett antal dansorkestrar.

För att få så bred uppslutning som möjligt fick varje förening med vald styrelse medlemskap, men medlemsavgifter krävdes icke. Förutom alla olika samarrangemang drev Musikringen starkt frågorna om musikskola, kultursekreterare och konsertlokal. Den konsertlokal som tidigare anlitats i många sammanhang var läroverkets aula i Hermelinsskolan, men den hade tagits över t.v. av nystartade Norrbottens-Teatern. Domkyrkan anlitades ibland av både Luleå Orkesterförening och Luleå Musikkår, men krävde speciella scenutbyggnader mm och senare tillkom avgifter.

Luleå Musikring motarbetas

Det visade sig snart att Luleå Musikring, detta excellenta samarbetsorgan motarbetades dels av Rikskonserters regionkontor, dels av kulturnämndens dåvarande ordförande. För Rikskonserters del uppfattades Musikringen som ett starkt konkurrerande organ med stort, populärt och ideellt uppbyggda stora program med fri entré. Rikskonserter, med sina kostsamma musikutbud av varierande kvalitet, ville helst ”vara ensamma på plan” och använda Musikringens organisationer som arbetande och arrangerande parter.

Kulturnämndens ordförande uppfattade det stora samarbetsorganet Luleå Musikring som en konkurrerande musikpolitisk enhet, medan dåvarande kulturchefen starkt stödde Musikringens verksamhet och målsättningar.

Informationsbroschyren/pamfletten innehöll avsnitt som t.ex. ”Vilket programutbud ska vi ha?”, ”Vad kostar olika konserttyper?”,”Musikringens uppsökande verksamhet”. ”Hur går det med musikskolan?”, ”Får vi någon konsertlokal och kultursekreterare?” och rätten för unga pop- och rockband att få repetitionslokaler och framföra sin musik. Dessutom krav från hela det övriga kulturlivet (konst, teater, utställningar mm) om stöd.

Det hela resulterade i ett mäktigt demonstrationståg genom staden, då även skolorkestrar m.fl. från Piteå och Boden anslöt. Detta resulterade dock i att kulturnämndens ordförande successivt ströp och skar ned årsanslagen för Musikringen, Luleå Musikkår m.fl. Dessa organisationer ”dog”, men arbetet var inte förgäves.

Idag har Luleå både en stor kommunal musikskola inbyggd i Kulturskolan, en kultursekreterare men också en kulturchef och ett stort Kulturhus med två konsertlokaler, dock mest för ”inkommande arrangemang”, men tyvärr för dyra lokalhyror för de ideella föreningarna som fortfarande har en svår situation, inte minst ungdomar och dansgrupper. Men Folk- och föreningsviljan segrade, även om det tog många år!

Luleå Musikring kan stå som modell för hur man med gott samarbete kan skapa stora och fina, varierade program till låg kostnad med hjälp av lokala ideella organisationer, som kompletterar utifrån kommande turnéprogram och berikar stadens kulturliv. Men på grund av att Luleå Musikring motarbetades av Rikskonserter och kulturnämndens ordförande måste man fråga sig: – Kultur, är det farligt???