Luleå Accordion Club – LAC
Luleå Accordion Club bildades 1971 av dragspelare i Luleå med omnejd. Som förste spelledare valdes den skicklige och entusiastiske dragspelaren Göte Rolandh. Han sökte upp mig och bad mig medverka i hans orkesterkvintett på flöjt vid ett antal radio- och skivinspelningar. Han bad mig också att skriva arrangemangen för orkestern, som kunde variera från gång till gång.
Jag fick en hel del kontakt med svensk folk- och dragspelsmusik och svenska artister av olika slag. Bland annat gjorde vi en direktsänd radiospelning 1973 från Bodens Folkets Hus med den då relativt okände sångartisten Thore Skogman, men arbetade också ihop med artister som Karl Gnestadius (”Gnesta-Kalle”), Carl Jularbos son Ebbe Jularbo m.fl.
Jag komponerade också en 3-satsig konsert för Accorden och symfonisk orkester, tillägnad Göte Rolandh, radioinspelad tre gånger och även uppförd utomlands i Ryssland och USA. Under denna tid komponerade jag bland annat ”Melodier från Luleås och Norrbottens skärgård” som inspelades av Luleå Musikkår tillsammans med dragspelarna Göte Rolandh och Rolf Ståhl. Dessa melodier har sänts både i radio och TV åtskilliga gånger.
Efter Göte Rolandhs död 1978 blev jag ombedd att leda Luleå Accordeon Club i slutet av 1970-talet. Klubben spelade mina arrangemang av svensk och internationell underhållningsmusik och hade ett gott namn i landet för de skivinspelningar vi tidigare gjort. Jag breddade klubbens repertoar vilket var till stor fördel när vi började göra våra turnéer i norra Sverige och i Finland (Vasa, Torneå, Ikaalinen utanför Tammerfors, två gånger, där vi framträdde samtidigt som världsberömda Malandos tangoorkester och Alfred Hauses stora orkester från Tyskland). Den längsta och mest spännande turnén gick dock till Ungern 1987, där vi spelade uppskattade konserter i centrala Budapest, Nyiregyhaza vid Tokay och Karzag i södra Pusztan.
Samtidigt utvecklades ett fint samarbete med Haparanda kommun, Nordnorge och finska Torneå i och med att vi startade de årliga folkmusik- och dragspelsveckorna där. De innefattade både kyrkokonserter, dragspelskurser, dans och underhållning med finaler på den lilla finska ön Pikkisaari utanför Torneå. Ett gott samarbete rådde med kulturchefen Tapio Salo och de finska medarrangörerna. I det sammanhanget anordnades även Nordkalottmästerskapen på dragspel med deltagare från de nordiska länderna. Från Helsingfors, Stockholm och Nordnorge sändes domare till tävlingen och själv ombads jag att fungera som överdomare i dessa prominenta tävlingar som oftast vanns av unga duktiga finska dragspelsvirtuoser.
Under denna tid valdes jag till regionordförande och regionkapellmästare för Norr- och Västerbotten och deltog även i en del stämmor och riksmöten. Jobbigast var dock kampen med en synnerligen aktoritär förbundsstyrelse, helt från Stockholm, som skrivit sina egna mystiska stadgar för förbundet SDR:s verksamhet. T.ex. fick styrelsen enligt stadgarna endast väljas från Stockholm – i ett riksförbund!
Tiden som ledare för Luleå Accordeon Club upphörde i och med att jag tillträdde tjänsten som regionkapellmästare för de statliga orkestrarna i Norr- och Västerbotten, men efter min pensionering har jag nu återvänt till LAC som flöjtist och arrangör. Klubben har visserligen blivit mindre med åren, men har fortfarande en fin klang och en ledande ställning inom svensk dragspelsmusik, där många klubbar nöjer sig med unisont musicerande istället för att utveckla arrangemang, klangeffekter och samverkan. Nu har dessutom de ”gamla dragspelen” ersatts av moderna spel i 50.000-kronorsklassen med casottiregister, många klangregister mm både i piano- och knappdragspel. Undervisning på dessa instrument har också införts på våra och internationella musikhögskolor.